Den gamla tvätt- och bagarstugan intill Engelsbergs Bruk är aktuell i min tillvaro just nu. En entreprenörskollega och jag erbjuder paket där för grupper som kan komma och baka, bli guidade, göra luffarslöjd och ha picknick på nybakt bröd med goda fyllningar. I Barnens Bergslag ska vi använda den till aktiviteter för barn – och jag har valt den som studieobjekt i den kurs i kulturmiljöpedagogik som jag går på Linnéuniversitetet i Kalmar.
Här om dagen var jag där och fotograferade lite. Bilder som ska bifogas läxan som mejlas senare idag till Kalmar.
Jag var hemsamarit i Ängelsberg under sent 1980- och tidigt 1990-tal. Jag lärde känna gamlingarna och genom dem det Ängelsberg där jag började guida i samma veva. Det gav kunskaper på ett djupare plan än mitt läsande i diverse kompendier och böcker kunde hjälpa mig med.
De berättade bland annat om sina minnen från tvätt- och bagarstugan. Den byggdes på 1700-talet och användes långt in på 1900-talet.
Kvinnorna mindes hur lyxigt det var när man fick en egen tvättmaskin i hemmet och slapp använda tvättstugan.
Men mangeln var bra och den använde man även efter tvättmaskinernas intåg hemma. Även bagarstugan användes då och då för storbak.
Männen mindes mest dofterna från tvätten och det varma, rena vattnet att bada i efter en veckas slit på vintern. Någon drog sig till minnes ungdomens tjuvkik då kvinnorna badade där.
Än finns det eld och bröd i bagarstugan. En rejäl stenmangel finns här, som fungerar fint. Linnet blir så slätt, så slätt. Kunskap och minnen från tvättstugans många dagar finns samlade i en pärm som guiderna tar fram då det är visningar av bruket på sommaren. Det här är hygienens kemi, matens kunskap, vår vardagshistoria. Så olikt och ändå så likt.
