Västmanlands län är en av de mest framgångsrika regionerna när det gäller att ligga i besöksnäringens bottenskikt, räknat i antalet besökare och omsättning.
Detta enligt Henrik Wester och Åsa Stanaway, VKL/Turismfunktionen, i en inbjudan till aktiva inom besöksnäringen att delta i en kunskaps- och inspirationsdag om hur Västmanlands besöksnäring ska utvecklas från traditionell torghandel till en modern och vinstdrivande industri.
Varför är det så. Är det ”länets fel”, baserat på t.ex. infrastruktur eller utbudet av sevärda besöksmål, eller är det något vi gör, vi som bor och verkar här, vi Västmanlänningar.
Om det är regionens ”fel”, kanske jag har fog för mitt dalakomplex. Under mina år som guide och turistvärdinna, till större delen i norra Västmanland, har jag oräkneligt antal gånger, som svar på min förfrågan om vad som fört besökarna till just den här platsen, fått höra ”vi stannade bara till för att fika och gå på toa, vi är egentligen på väg till dalarna”.
De starka symbolerna dalahästen, midsommarstången, kurbits och Kalle Moraeus med Orsa spelmän är svåra att klå.
Landskapet kring Siljan likaså.
Det världsarv som ligger i Dalarna, Falu koppargruva, drar många gånger fler besökare än det Västmanländska världsarvet Engelsbergs Bruk.
(Så gör även Sala silvergruva, som inte är världsarv, men väl Västmanländskt; kanske kan vi även här skylla på ”symbolen”. En gruva kanske helt enkelt är mer intressant än ett bruk?)
Eller är dalmasarna och dalkullorna bättre på att marknadsföra sin hemtrakt, starka symboler eller inte?
Är de rent av trevligare eller mer exotiska än oss västmanlänningar?
Kanske är det inte regionens fel, utan Västmanlänningarnas: ännu en sak jag hört många gånger i turistvärdinne- och guiderollen är ”I Dalarna kan dom det där med turism!”
Är det sant? Besitter man där kunskaper som vi inte har. Är man mer villiga att satsa. Har man andra visioner, eller en annan stolthet över sin region – symbolstark eller inte.
Men i så fall åter till Sala; hur kommer det sig att besöksantalet är relativt högt där.
Är förresten turismen i Dalarna en modern och vinstdrivande industri i den mening som anges i inbjudan från VKL? Kan vi i så fall få det så även i Västmanland? Eller kan vi lyckas ännu bättre och i så fall hur?
Jag har anmält mig till kursen, som är på Ramnäsgården den 12 oktober, och ser fram emot att få veta vad som i detta sammanhang menas med en ”vinstdrivande industri”, hur vi undviker att stanna i bottenskiktet, hur vi bäst och snabbast tar oss till ytan – och jag ser fram emot att träffa alla andra intresserade från besöksnäringen som . . . → Read More: Västmanlands län är en av de mest framgångsrika regionerna när det gäller att ligga i besöksnäringens bottenskikt, enligt VKL.
