Primaleve 120x64

Telefon: 070 - 376 74 25
E-post:info@primaleve.se
Webb:www.primaleve.se

Kategorier på sidan

Engelsbergs Bruk, Oljeön och Besökscentrum Ängelsberg

Utsikt över Åmänningen från Besökscentrum Ängelsberg

I Ängelsberg, där jag har uppdrag för Fagersta Turism på Besökscentrum, är säsongen fortfarande igång. Trots regnet idag kom besökare, iklädda regnställ och gummistövlar, för att ta färjan Petrolia till Oljeön, och för att promenera runt världsarvet Engelsbergs Bruk.

Till och med söndag 14 augusti är det tre visningar om dagen på både Engelsbergs Bruk och Oljeön. De är klockan 11.00, 13.30 och 15.30.
Visningarna av Bruket börjar vid Lilla Slaggarboden vid Engelsbergs Bruk och visningarna av Oljeön börjar där färjan Petrolia avgår, vid sjön Åmänningen, nedanför tåghållplatsen.

Biljetter köper man på Lilla Slaggarboden eller där jag arbetar, på Besökscentrum Ängelsberg, som ligger ett par hundra meter norr om tåghållplatsen, i Ängelsbergs gamla brukshandel, där man nu kan köpa fina antikviteter och konst, i Galleri Ängelsbergs Brukshandel.

Efter söndag är det visningar på Bruket och Ön lördagar och söndagar till och med sista helgen i september. 11.00 på Bruket och 13.30 på Ön. Än finns det tid, alltså!

Och på söndag, 14 augusti, är det Engelsbergsdagen, med aktiviteter för stora och små hela dagen på Engelsbergs Bruk.
Arrangörer är Engelsbergsbygdens Intresseförening.

Dessutom är det många aktiviteter på gång i Ängelsberg och hela Fagersta på Kulturdagen den 20 augusti. Skriver mer om det här snart!
Nedan syns min nya kollega Evelina på Besökscentrum Ängelsberg/Fagersta Turism.

. . . → Read More: Engelsbergs Bruk, Oljeön och Besökscentrum Ängelsberg

Sveriges Radio p4 sände Högsommar från Ängelsberg.

Att vara med i direktsänd radio var en ny erfarenhet för mig. Jag fick tillfälle att uppleva detta den 7 juli då jag av Fagersta Turism blivit tillfrågad om jag kunde guida runt då Sveriges Radio p4 kom till Ängelsberg och gjorde programmet Högsommar.

Liselotte Karlsson och Martin Vare på Engelsbergs Bruk

För programledarna Liselott Karlsson och Martin Vare fick jag berätta lite om världsarvet Engelsbergs Bruk, där sändningen började halv tio på förmiddagen med att vi startade vattenhjulet som driver krossen i hyttan.

Det blev lite mer prat om bruket innan vi kring lunch åkte en sväng till Oljeön, där världens äldsta bevarade oljeraffinaderi ligger.

Jag hade gärna velat berätta även om allt som finns i Ängelsberg utöver Engelsbergs Bruk och Oljeön:

Det finns vandrarhem, keramiker, gallerier, skulpturpark, antikvitetsaffär, caféer, restaurang, butiker, stugor och bo på lantgård. Det finns bad och bastuflotte, gästhamn som man kommer till via Strömsholms kanal och kyrkbåt som man kan hyra.

Där finns Dunshammarmuseet och Västervåla hembygdsgård.

Och det händer roliga saker för alla smaker: konserter med jazz, rock, blues och klassisk musik. Engelsbergsdagen och Barnens Bergslag. Det finns trädgårdshistoria och aktiviteter för familjer, företag och vänner och en rälsbuss kör turer på söndagarna på sommaren.

Jag hoppas att många blev intresserade av att komma till Ängelsberg: programmet sändes i Västmanland, Sörmland, Stockholm och Uppland.
Vill du veta mer om Ängelsberg, eller om Fagersta kommun, kontakta Besökscentrum Ängelsberg: 0223 – 444 64, besokscentrum@fagersta.se eller Fagersta turism: 0223 – 131 00, turism@fagersta.se

Avslutningsvis vill jag säga att det där med att jag guidar på 60 platser är … både rätt och fel…

Sveriges Radio p4 sänder Högsommar . . . → Read More: Sveriges Radio p4 sände Högsommar från Ängelsberg.

En järnlady har sett världens ljus! Ny bok utgiven av Ekomuseum Bergslagen.

Jag har skrivit mycket om Barnens Bergslag på sista tiden – men det händer så mycket mer. För ungefär en vecka sedan fick jag vara med om mitt livs första boksläpp som författare!

Ett gäng järnladies

Nåja, ”delvis författare” i alla fall.

Ekomuseum Bergslagen har givit ut boken ”Järnladies – Från arvtagerskan till kolarhustrun”. Ett dussin kvinnor från olika delar av Bergslagen har skrivit i boken, om olika kvinnor som genom historien utmärkt sig genom sitt liv och leverne – ofta i det vi idag kallar ”mansdominerade branscher” och i ett samhälle som i hög grad innebar olika levnadsvillkor för kvinnor och män.

Jag valde att skriva om Alleta Maria Söderhielm, som regerade på Engelsbergs Bruk i mitten av 1700-talet. Det var otroligt spännande att forska i hennes liv, hennes vardag, hennes verklighet, att försöka förstå och att skriva om.

Boken är vacker, med många bilder, citat, ett och annat recept och så en kort historik över kvinnors rättigheter i samhället. Det finns kartor som visar var berättelserna utspelar sig och boken kan användas som en reseguide för den som vill se platserna på riktigt och upptäcka mer om de här kvinnorna – och om andra som levt och verkat i Bergslagen genom historien. Förhoppningsvis väcks läsarens intresse och nyfikenhet!

Jag är så glad att Christina Lindeqvist på Ekomuseum Bergslagen frågade mig: ”Vill du ta dig an ett fruntimmer?” och att jag fick vara en liten del i att skapa den här fina boken.
På boksläppet fick jag träffa de flesta av mina medförfattare, då vi träffades på Ekomuseums kansli i Ludvika och bjöds på lunch och en härligt god tangotårta som Christina bakat efter ett recept från Elsa Andersons konditori i Norberg – Elsa är med i boken, liksom receptet.

Boken kan du köpa via Ekomuseum Bergslagen – och du kan beställa den av mig – skicka i så fall ett mejl till info@primaleve.se eller ring mig: 070 – 376 74 25. Den kostar 150:-. Köper du den av mig tillkommer porto med 45:-.

Mingel vid boksläpp . . . → Read More: En järnlady har sett världens ljus! Ny bok utgiven av Ekomuseum Bergslagen.

Aktiviteter för barn, en tidsresa i Barnens Bergslag, Virsbo, Norberg, Ängelsberg

I dagarna tio får barn ta på sig förklädet, baka eget bröd, tvätta i balja med tvättbräda och klappträ, göra krokar av järntråd, kottdjur, spel av tyglappar och stenar och en egen visp av björkris.

De får rulla tunnband och gå guidade visningar för barn. Och de får lyssna på skrönor och sagor om bäckahästen, skogsrået, näcken och lindormen.

Imorgon, söndagen den 10 juli, kommer Johan Theodorsson, Fantasiförmedlingen, att hålla i de guidade turerna klockan 11.00 och 14.00.

Och på måndag, den 11 juli, håller han i en berättarverkstad där han och barnen tillsammans skapar en berättelse på olika platser runt bagarstugan intill Engelsbergs Bruk. Detta pågår från 10.30 till cirka 16.00 och då ingår lunch och naturligtvis en föreställning då berättelsen spelas upp för föräldrar och andra åhörare.

Allt detta är vad som händer i Ängelsberg under tiden 8 – 17 juli. Men tidsresan i Barnens Bergslag pågår även i Virsbo och Norberg, där barnen får gå på guidade visningar, bygga fågelholkar, måla med konstnären Mikael Genberg, de får åka ångbåt och slussa och gå på skattjakt!

De får prova på smide, se en gycklarföreställning eller en dramatiserad visning. De får tillverka svärd och käpphästar och rida iväg på äventyr till en minimasugn och ett minivattenhjul.

En inträdesbiljett kostar 160:- och innehåller 16 klistermärken. Klistermärkena används som betalning för de olika aktiviteterna som kostar mellan 1 och 5 klistermärken. (I förra inlägget ser ni inträdesbiljetten på bild och den gäller under hela tiden till och med 17 juli i både Virsbo, Norberg och Ängelsberg).

Här finns Barnens Bergslags . . . → Read More: Aktiviteter för barn, en tidsresa i Barnens Bergslag, Virsbo, Norberg, Ängelsberg

Minnen från tvätt- och bagarstugan vid Engelsbergs Bruk.

Den gamla tvätt- och bagarstugan intill Engelsbergs Bruk är aktuell i min tillvaro just nu. En entreprenörskollega och jag erbjuder paket där för grupper som kan komma och baka, bli guidade, göra luffarslöjd och ha picknick på nybakt bröd med goda fyllningar. I Barnens Bergslag ska vi använda den till aktiviteter för barn – och jag har valt den som studieobjekt i den kurs i kulturmiljöpedagogik som jag går på Linnéuniversitetet i Kalmar.

Här om dagen var jag där och fotograferade lite. Bilder som ska bifogas läxan som mejlas senare idag till Kalmar.

Jag var hemsamarit i Ängelsberg under sent 1980- och tidigt 1990-tal. Jag lärde känna gamlingarna och genom dem det Ängelsberg där jag började guida i samma veva. Det gav kunskaper på ett djupare plan än mitt läsande i diverse kompendier och böcker kunde hjälpa mig med.

De berättade bland annat om sina minnen från tvätt- och bagarstugan. Den byggdes på 1700-talet och användes långt in på 1900-talet.

Kvinnorna mindes hur lyxigt det var när man fick en egen tvättmaskin i hemmet och slapp använda tvättstugan.

Men mangeln var bra och den använde man även efter tvättmaskinernas intåg hemma. Även bagarstugan användes då och då för storbak.

Männen mindes mest dofterna från tvätten och det varma, rena vattnet att bada i efter en veckas slit på vintern. Någon drog sig till minnes ungdomens tjuvkik då kvinnorna badade där.

Än finns det eld och bröd i bagarstugan. En rejäl stenmangel finns här, som fungerar fint. Linnet blir så slätt, så slätt. Kunskap och minnen från tvättstugans många dagar finns samlade i en pärm som guiderna tar fram då det är visningar av bruket på sommaren. Det här är hygienens kemi, matens kunskap, vår vardagshistoria. Så olikt och ändå . . . → Read More: Minnen från tvätt- och bagarstugan vid Engelsbergs Bruk.

Förbereder guideutbildning för Fagerstas och Ekomuseums guider.

Dramatiserad visning på Engelsbergs Bruk. Guidar gör Beth Söderkvist. Foto Thomas Walldow.

Om cirka en vecka ska jag prata om guideteknik och värdskap på en utbildning arrangerad av Fagersta Turism och Ekomuseum Bergslagen för gamla och nya guider i området.

Det finns hur mycket som helst att prata om när det gäller guideteknik.
Efter mer än 20 års guidande lär jag mig ännu saker varje gång.
Vid det här tillfället har jag cirka en timme på mig, vilket blir en utmaning.

Jag ser också fram emot en lite längre utbildning jag ska hålla i för feriearbetare i  juni-juli.

Vill du veta mer om hur det är att arbeta som guide; anmäl dig till kursen. Du läser mer om den och hittar . . . → Read More: Förbereder guideutbildning för Fagerstas och Ekomuseums guider.

Baka – en aktivitet för familjer, företag och skolklasser i Bergslagen.

Ing-Marie i bagarstugan vid Engelsbergs bruk. Elden sprakar, värmer och doftar. Brödet är gott och varmt så smöret smälter.

Jag läser i Ekomuseum Bergslagens blogg om baka-projektet och idag står det om bagarstugan vid Engelsbergs bruk där jag har guidat sedan 1988 (!).

I den bagarstugan har jag bakat några gånger tillsammans med Ing-Marie Carlson, Klivet Halvarsviken, då vi ordnat roliga aktiviteter där för företag, skolklasser och familjer.

Nu hoppas vi att vi ska kunna använda bagarstugan även i projektet Barnens Bergslag, som Ing-Marie och jag är med i.

Det vore trevligt att samarbeta mer med Västervåla hembygdsförening, som ansvarar för bagarstugan i Ängelsberg.

Tänk om det också kunde bli någon form av samarbete mellan Barnens Bergslag och Ekomuseum Bergslagen.

Det . . . → Read More: Baka – en aktivitet för familjer, företag och skolklasser i Bergslagen.

1700-talsmänniskor roar och fascinerar.

I arbetet med min text till boken Järnladies, som Ekomuseum Bergslagen ger ut till sommaren, har jag på sista tiden ägnat en hel del tid åt att läsa på om en släkt som verkade bland annat på Engelsbergs Bruk på 1700-talet.

Engelsbergs bruk – hus från 1700-talet.

Det som från början kändes skrämmande avlägset och ibland svårt att förstå har med tiden blivit allt mer roande och fascinerande.

Ibland har jag skrattat högt.
Ibland har jag lagt pannan i djupa veck i mina försök att förstå.

Arbetsliv och sällskapsliv, vardag och fest, barndom, vuxentid och ålderdom – så mycket går att känna igen sig i och ännu mer väcker frågor om hur det egentligen var. Hur de kände, tänkte, vad de ville och varför.

Förresten så har årets första Ekoblad kommit ut i dagarna.
Där kan ni läsa mer om den här boken och de andra böckerna som finns/kommer att finnas att köpa från . . . → Read More: 1700-talsmänniskor roar och fascinerar.

Gamla smedjan i Ängelsberg har rasat.

Idag på förmiddagen fick jag reda på att gamla smedjan i Ängelsberg har rasat.

Gamla smedjan i Ängelsberg har rasat. Foto: André Maslennikov/AM Reportage.

Det är smedjan som står nedströms Engelsbergs bruk det handlar om. Den ingår inte i världsarvet, men är så mycket äldre än de byggnader som finns på världsarvsområdet.
Den ligger söder om världsarvsområdet, på Sågholmen, alldeles i norra utkanten av det området som kallas Fiskodlingen.

Englikebennings smedja, eller Nedre Hammaren som den också kallades, hade en stångjärnshammare och två härdar och var igång i ungefär trehundra år, från slutet av 1500-talet till sent 1800-tal. Den hörde en gång i tiden till Stabäcks hytta som man kan se rester av på Sågholmen och som blåstes ner 1752.

På senare tid har smedjan passerats av många människor som promenerat mellan Engelsbergs Bruk och skulpturparken i Ängelsberg och samhället. Man såg mest det höga, spetsiga taket som stack upp ur grönskan invid ån. Många tegelpannor saknades och huset lutade betänkligt ut mot vägen.

Under några år bodde jag granne med smedjan, och var in där många gånger och tittade på det mycket ojämna jordgolvet, fundamentet som var kvar efter hammaren, det höga taket där ljuset sipprade in.
Då och då rasade en tegelpanna ner och i blåsten rörde sig nockplåten oroligt.

Delar av en mangel från bagarstugan i Ängelsberg och bänkar från godtemplarlokalen, eller eventuellt från fiskodlingsskolan, förvarades i smedjan som i övrigt var tom.

Nyligen gick representanter från Västervåla hembygdsförening och representanter för Nordstjernan, som äger Engelsbergs bruk, omkring i området och tittade på byggnaden och pratade om hur den skulle tas om hand just för att inte rasa ihop.

Tidens tand och vinden hann tydligen före. Efter mer än fyrahundra år har smedjan gett upp för torsdagsnattens sydliga vind.

Norra kortsidan har fallit norrut mot grusvägen. Långväggen mot forsen står på trekvart ut mot ån. Västra långväggen är rätt så intakt, timmerstockar står kvar, men resten har vridit sig. Hela taket är borta. Läs mer och se bilder här.

Det känns tomt.

Gamla smedjan i Ängelsberg före raset. Foto: André . . . → Read More: Gamla smedjan i Ängelsberg har rasat.

Västmanlands län är en av de mest framgångsrika regionerna när det gäller att ligga i besöksnäringens bottenskikt, enligt VKL.

Västmanlands län är en av de mest framgångsrika regionerna när det gäller att ligga i besöksnäringens bottenskikt, räknat i antalet besökare och omsättning.
Detta enligt Henrik Wester och Åsa Stanaway, VKL/Turismfunktionen, i en inbjudan till aktiva inom besöksnäringen att delta i en kunskaps- och inspirationsdag om hur Västmanlands besöksnäring ska utvecklas från traditionell torghandel till en modern och vinstdrivande industri.

Varför är det så. Är det ”länets fel”, baserat på t.ex. infrastruktur eller utbudet av sevärda besöksmål, eller är det något vi gör, vi som bor och verkar här, vi Västmanlänningar.

Om det är regionens ”fel”, kanske jag har fog för mitt dalakomplex. Under mina år som guide och turistvärdinna, till större delen i norra Västmanland, har jag oräkneligt antal gånger, som svar på min förfrågan om vad som fört besökarna till just den här platsen, fått höra ”vi stannade bara till för att fika och gå på toa, vi är egentligen på väg till dalarna”.

De starka symbolerna dalahästen, midsommarstången, kurbits och Kalle Moraeus med Orsa spelmän är svåra att klå.
Landskapet kring Siljan likaså.
Det världsarv som ligger i Dalarna, Falu koppargruva, drar många gånger fler besökare än det Västmanländska världsarvet Engelsbergs Bruk.
(Så gör även Sala silvergruva, som inte är världsarv, men väl Västmanländskt; kanske kan vi även här skylla på ”symbolen”. En gruva kanske helt enkelt är mer intressant än ett bruk?)

Eller är dalmasarna och dalkullorna bättre på att marknadsföra sin hemtrakt, starka symboler eller inte?
Är de rent av trevligare eller mer exotiska än oss västmanlänningar?
Kanske är det inte regionens fel, utan Västmanlänningarnas: ännu en sak jag hört många gånger i turistvärdinne- och guiderollen är ”I Dalarna kan dom det där med turism!”

Är det sant? Besitter man där kunskaper som vi inte har. Är man mer villiga att satsa. Har man andra visioner, eller en annan stolthet över sin region – symbolstark eller inte.
Men i så fall åter till Sala; hur kommer det sig att besöksantalet är relativt högt där.

Är förresten turismen i Dalarna en modern och vinstdrivande industri i den mening som anges i inbjudan från VKL? Kan vi i så fall få det så även i Västmanland? Eller kan vi lyckas ännu bättre och i så fall hur?

Jag har anmält mig till kursen, som är på Ramnäsgården den 12 oktober, och ser fram emot att få veta vad som i detta sammanhang menas med en ”vinstdrivande industri”, hur vi undviker att stanna i bottenskiktet, hur vi bäst och snabbast tar oss till ytan – och jag ser fram emot att träffa alla andra intresserade från besöksnäringen som . . . → Read More: Västmanlands län är en av de mest framgångsrika regionerna när det gäller att ligga i besöksnäringens bottenskikt, enligt VKL.