I förrgår kväll hade jag nöjet att föreläsa om guideteknik och värdskap på en kurs för guider anordnad av Fagersta Turism och Ekomuseum Bergslagen. Vi träffades i Stora Logen på Västanfors hembygdsgård, en lokal som är ”som en ut- och invänd strumpa” enligt Örjan Hamrin, som också föreläste.
Föreläser om guideteknik och värdskap på guideutbildning i Västanfors. Foto Christina Lindeqvist
Eftersom en del deltagare på kursen inte guidat tidigare lade jag vid det här tillfället mest fokus på hur man som guide kan hantera sin grupp; de praktiska detaljerna och knepen man kan använda sig av för att få med sig gruppen och reda ut situationer som kan uppstå.
Att guida innebär bland annat att kunna sin miljö och sin omgivning.
Men lika viktigt är det att kunna skapa en gruppkänsla bland en massa främlingar. Att guida så att ingen har lust att avvika efter en liten stund.
Att anpassa visningen beroende på vilken grupp man möter just då.
Ja, man ska kunna ”ta folk”, som det brukar kallas. Man ska vara pedagogisk och lyhörd, samtidigt som man leder gruppen och hanterar de situationer som kan uppstå då många för varandra främmande människor samlas och ska göra något tillsammans.
Det märktes att de rutinerade guiderna kände igen många av de situationer som jag beskrev och det som engagerade mest var en sak som uppstår allt oftare i vårt ”sociala tidevarv”: mobiler som ringer under den guidade visningen – och att den uppringde svarar i telefonen och står kvar och pratar mitt i gruppen och guidningen.
Så fick jag lyssna på Örjan Hamrin, som blev min ”guideguru” när jag började guida under sent 1980-tal och som fortfarande är det. Den kunskapen, den erfarenheten, den förmågan att berätta… Han är bland annat museilektor på Dalarnas museum. Det var intressant att höra honom prata om sina erfarenheter som guide!
I Ekomuseum Bergslagens blogg kan du läsa mer om den . . . → Read More: Föreläste om guideteknik och värdskap på guideutbildning.
