|
|
Av Malin Andersson, onsdag 10 augusti 2011
 Utsikt över Åmänningen från Besökscentrum Ängelsberg I Ängelsberg, där jag har uppdrag för Fagersta Turism på Besökscentrum, är säsongen fortfarande igång. Trots regnet idag kom besökare, iklädda regnställ och gummistövlar, för att ta färjan Petrolia till Oljeön, och för att promenera runt världsarvet Engelsbergs Bruk.
Till och med söndag 14 augusti är det tre visningar om dagen på både Engelsbergs Bruk och Oljeön. De är klockan 11.00, 13.30 och 15.30.
Visningarna av Bruket börjar vid Lilla Slaggarboden vid Engelsbergs Bruk och visningarna av Oljeön börjar där färjan Petrolia avgår, vid sjön Åmänningen, nedanför tåghållplatsen.
Biljetter köper man på Lilla Slaggarboden eller där jag arbetar, på Besökscentrum Ängelsberg, som ligger ett par hundra meter norr om tåghållplatsen, i Ängelsbergs gamla brukshandel, där man nu kan köpa fina antikviteter och konst, i Galleri Ängelsbergs Brukshandel.
Efter söndag är det visningar på Bruket och Ön lördagar och söndagar till och med sista helgen i september. 11.00 på Bruket och 13.30 på Ön. Än finns det tid, alltså!
Och på söndag, 14 augusti, är det Engelsbergsdagen, med aktiviteter för stora och små hela dagen på Engelsbergs Bruk.
Arrangörer är Engelsbergsbygdens Intresseförening.
Dessutom är det många aktiviteter på gång i Ängelsberg och hela Fagersta på Kulturdagen den 20 augusti. Skriver mer om det här snart!
Nedan syns min nya kollega Evelina på Besökscentrum Ängelsberg/Fagersta Turism.
 På Besökscentrum Ängelsberg
Av Malin Andersson, fredag 15 juli 2011
Att vara med i direktsänd radio var en ny erfarenhet för mig. Jag fick tillfälle att uppleva detta den 7 juli då jag av Fagersta Turism blivit tillfrågad om jag kunde guida runt då Sveriges Radio p4 kom till Ängelsberg och gjorde programmet Högsommar.
 Liselotte Karlsson och Martin Vare på Engelsbergs Bruk För programledarna Liselott Karlsson och Martin Vare fick jag berätta lite om världsarvet Engelsbergs Bruk, där sändningen började halv tio på förmiddagen med att vi startade vattenhjulet som driver krossen i hyttan.
Det blev lite mer prat om bruket innan vi kring lunch åkte en sväng till Oljeön, där världens äldsta bevarade oljeraffinaderi ligger.
Jag hade gärna velat berätta även om allt som finns i Ängelsberg utöver Engelsbergs Bruk och Oljeön:
Det finns vandrarhem, keramiker, gallerier, skulpturpark, antikvitetsaffär, caféer, restaurang, butiker, stugor och bo på lantgård. Det finns bad och bastuflotte, gästhamn som man kommer till via Strömsholms kanal och kyrkbåt som man kan hyra.
Där finns Dunshammarmuseet och Västervåla hembygdsgård.
Och det händer roliga saker för alla smaker: konserter med jazz, rock, blues och klassisk musik. Engelsbergsdagen och Barnens Bergslag. Det finns trädgårdshistoria och aktiviteter för familjer, företag och vänner och en rälsbuss kör turer på söndagarna på sommaren.
Jag hoppas att många blev intresserade av att komma till Ängelsberg: programmet sändes i Västmanland, Sörmland, Stockholm och Uppland.
Vill du veta mer om Ängelsberg, eller om Fagersta kommun, kontakta Besökscentrum Ängelsberg: 0223 – 444 64, besokscentrum@fagersta.se eller Fagersta turism: 0223 – 131 00, turism@fagersta.se
Avslutningsvis vill jag säga att det där med att jag guidar på 60 platser är … både rätt och fel…
 Sveriges Radio p4 sänder Högsommar från Ängelsberg
Av Malin Andersson, torsdag 05 maj 2011
Med ett trettiotal besöksvärdinnor, turistkonsulenter och entreprenörer av olika slag ombord, for en gul Axelssonsbuss igår omkring i stora delar av Västmanland: Västerås, Köping, Arboga, Kolarbyn, Ängelsberg, Ramnäs och Frösåker.
 Engelbrekt Visningsresan arrangerades av VKL och syftena var
att introducera aktivitetspärmarna till den personal som ska ha pärmarna på sin arbetsplats och sälja in aktiviteter till länets besökare
att vi skulle få träffa varandra och få ansikten till de röster vi hör i telefonen då och då
att vi skulle få se en del av de platser och aktiviteter som finns med i aktivitetspärmarna
I aktivitetspärmarna finns olika upplevelser till försäljning. Vi som har en pärm säljer aktiviteter åt varandra, för att hjälpas åt att ge kunden det bästa då de besöker Västmanland. Det finns många olika upplevelser, allt ifrån att åka på bäversafari till att klättra på väggarna!
I mitt fall gäller att jag i mitt uppdrag på Besökscentrum Ängelsberg, i regi av Fagersta Turism, i sommar kommer att kunna erbjuda upplevelser från aktivitetspärmen till våra besökare.
 Lunch i Kolarbyn I Köping gick vi på bilmuseet, i Arboga träffade vi Engelbrekt, i Kolarbyn fick vi göra eld med kärstickor och eldstål. På Engelsbergs bruk träffade vi rostaren Olle, i Ramnäs gick vi på spången och på Frösåker lyssnade vi till vikingasånger.
Och mycket, mycket mer.
Av Malin Andersson, fredag 25 mars 2011
Den gamla tvätt- och bagarstugan intill Engelsbergs Bruk är aktuell i min tillvaro just nu. En entreprenörskollega och jag erbjuder paket där för grupper som kan komma och baka, bli guidade, göra luffarslöjd och ha picknick på nybakt bröd med goda fyllningar. I Barnens Bergslag ska vi använda den till aktiviteter för barn – och jag har valt den som studieobjekt i den kurs i kulturmiljöpedagogik som jag går på Linnéuniversitetet i Kalmar.
Här om dagen var jag där och fotograferade lite. Bilder som ska bifogas läxan som mejlas senare idag till Kalmar.
 Jag var hemsamarit i Ängelsberg under sent 1980- och tidigt 1990-tal. Jag lärde känna gamlingarna och genom dem det Ängelsberg där jag började guida i samma veva. Det gav kunskaper på ett djupare plan än mitt läsande i diverse kompendier och böcker kunde hjälpa mig med.
De berättade bland annat om sina minnen från tvätt- och bagarstugan. Den byggdes på 1700-talet och användes långt in på 1900-talet.
Kvinnorna mindes hur lyxigt det var när man fick en egen tvättmaskin i hemmet och slapp använda tvättstugan.
Men mangeln var bra och den använde man även efter tvättmaskinernas intåg hemma. Även bagarstugan användes då och då för storbak.
Männen mindes mest dofterna från tvätten och det varma, rena vattnet att bada i efter en veckas slit på vintern. Någon drog sig till minnes ungdomens tjuvkik då kvinnorna badade där.
    
Än finns det eld och bröd i bagarstugan. En rejäl stenmangel finns här, som fungerar fint. Linnet blir så slätt, så slätt. Kunskap och minnen från tvättstugans många dagar finns samlade i en pärm som guiderna tar fram då det är visningar av bruket på sommaren. Det här är hygienens kemi, matens kunskap, vår vardagshistoria. Så olikt och ändå så likt.
Av Malin Andersson, fredag 25 februari 2011
 Ing-Marie i bagarstugan vid Engelsbergs bruk. Elden sprakar, värmer och doftar. Brödet är gott och varmt så smöret smälter. Jag läser i Ekomuseum Bergslagens blogg om baka-projektet och idag står det om bagarstugan vid Engelsbergs bruk där jag har guidat sedan 1988 (!).
I den bagarstugan har jag bakat några gånger tillsammans med Ing-Marie Carlson, Klivet Halvarsviken, då vi ordnat roliga aktiviteter där för företag, skolklasser och familjer.
Nu hoppas vi att vi ska kunna använda bagarstugan även i projektet Barnens Bergslag, som Ing-Marie och jag är med i.
Det vore trevligt att samarbeta mer med Västervåla hembygdsförening, som ansvarar för bagarstugan i Ängelsberg.
Tänk om det också kunde bli någon form av samarbete mellan Barnens Bergslag och Ekomuseum Bergslagen.
Det vore roligt.
Av Malin Andersson, torsdag 24 februari 2011
I arbetet med min text till boken Järnladies, som Ekomuseum Bergslagen ger ut till sommaren, har jag på sista tiden ägnat en hel del tid åt att läsa på om en släkt som verkade bland annat på Engelsbergs Bruk på 1700-talet.
 Engelsbergs bruk - hus från 1700-talet. Det som från början kändes skrämmande avlägset och ibland svårt att förstå har med tiden blivit allt mer roande och fascinerande.
Ibland har jag skrattat högt.
Ibland har jag lagt pannan i djupa veck i mina försök att förstå.
Arbetsliv och sällskapsliv, vardag och fest, barndom, vuxentid och ålderdom – så mycket går att känna igen sig i och ännu mer väcker frågor om hur det egentligen var. Hur de kände, tänkte, vad de ville och varför.
Förresten så har årets första Ekoblad kommit ut i dagarna.
Där kan ni läsa mer om den här boken och de andra böckerna som finns/kommer att finnas att köpa från Ekomuseum framöver.
Av Malin Andersson, fredag 17 december 2010
Idag på förmiddagen fick jag reda på att gamla smedjan i Ängelsberg har rasat.
 Gamla smedjan i Ängelsberg har rasat. Foto: André Maslennikov/AM Reportage. Det är smedjan som står nedströms Engelsbergs bruk det handlar om. Den ingår inte i världsarvet, men är så mycket äldre än de byggnader som finns på världsarvsområdet.
Den ligger söder om världsarvsområdet, på Sågholmen, alldeles i norra utkanten av det området som kallas Fiskodlingen.
Englikebennings smedja, eller Nedre Hammaren som den också kallades, hade en stångjärnshammare och två härdar och var igång i ungefär trehundra år, från slutet av 1500-talet till sent 1800-tal. Den hörde en gång i tiden till Stabäcks hytta som man kan se rester av på Sågholmen och som blåstes ner 1752.
På senare tid har smedjan passerats av många människor som promenerat mellan Engelsbergs Bruk och skulpturparken i Ängelsberg och samhället. Man såg mest det höga, spetsiga taket som stack upp ur grönskan invid ån. Många tegelpannor saknades och huset lutade betänkligt ut mot vägen.
Under några år bodde jag granne med smedjan, och var in där många gånger och tittade på det mycket ojämna jordgolvet, fundamentet som var kvar efter hammaren, det höga taket där ljuset sipprade in.
Då och då rasade en tegelpanna ner och i blåsten rörde sig nockplåten oroligt.
Delar av en mangel från bagarstugan i Ängelsberg och bänkar från godtemplarlokalen, eller eventuellt från fiskodlingsskolan, förvarades i smedjan som i övrigt var tom.
Nyligen gick representanter från Västervåla hembygdsförening och representanter för Nordstjernan, som äger Engelsbergs bruk, omkring i området och tittade på byggnaden och pratade om hur den skulle tas om hand just för att inte rasa ihop.
Tidens tand och vinden hann tydligen före. Efter mer än fyrahundra år har smedjan gett upp för torsdagsnattens sydliga vind.
Norra kortsidan har fallit norrut mot grusvägen. Långväggen mot forsen står på trekvart ut mot ån. Västra långväggen är rätt så intakt, timmerstockar står kvar, men resten har vridit sig. Hela taket är borta. Läs mer och se bilder här.
Det känns tomt.
 Gamla smedjan i Ängelsberg före raset. Foto: André Maslennikov/AM Reportage.
Av Malin Andersson, måndag 13 september 2010
Västmanlands län är en av de mest framgångsrika regionerna när det gäller att ligga i besöksnäringens bottenskikt, räknat i antalet besökare och omsättning.
Detta enligt Henrik Wester och Åsa Stanaway, VKL/Turismfunktionen, i en inbjudan till aktiva inom besöksnäringen att delta i en kunskaps- och inspirationsdag om hur Västmanlands besöksnäring ska utvecklas från traditionell torghandel till en modern och vinstdrivande industri.
Varför är det så. Är det ”länets fel”, baserat på t.ex. infrastruktur eller utbudet av sevärda besöksmål, eller är det något vi gör, vi som bor och verkar här, vi Västmanlänningar.
Om det är regionens ”fel”, kanske jag har fog för mitt dalakomplex. Under mina år som guide och turistvärdinna, till större delen i norra Västmanland, har jag oräkneligt antal gånger, som svar på min förfrågan om vad som fört besökarna till just den här platsen, fått höra ”vi stannade bara till för att fika och gå på toa, vi är egentligen på väg till dalarna”.
 De starka symbolerna dalahästen, midsommarstången, kurbits och Kalle Moraeus med Orsa spelmän är svåra att klå.
Landskapet kring Siljan likaså.
Det världsarv som ligger i Dalarna, Falu koppargruva, drar många gånger fler besökare än det Västmanländska världsarvet Engelsbergs Bruk.
(Så gör även Sala silvergruva, som inte är världsarv, men väl Västmanländskt; kanske kan vi även här skylla på ”symbolen”. En gruva kanske helt enkelt är mer intressant än ett bruk?)
Eller är dalmasarna och dalkullorna bättre på att marknadsföra sin hemtrakt, starka symboler eller inte?
Är de rent av trevligare eller mer exotiska än oss västmanlänningar?
Kanske är det inte regionens fel, utan Västmanlänningarnas: ännu en sak jag hört många gånger i turistvärdinne- och guiderollen är ”I Dalarna kan dom det där med turism!”
Är det sant? Besitter man där kunskaper som vi inte har. Är man mer villiga att satsa. Har man andra visioner, eller en annan stolthet över sin region – symbolstark eller inte.
Men i så fall åter till Sala; hur kommer det sig att besöksantalet är relativt högt där.
Är förresten turismen i Dalarna en modern och vinstdrivande industri i den mening som anges i inbjudan från VKL? Kan vi i så fall få det så även i Västmanland? Eller kan vi lyckas ännu bättre och i så fall hur?
Jag har anmält mig till kursen, som är på Ramnäsgården den 12 oktober, och ser fram emot att få veta vad som i detta sammanhang menas med en ”vinstdrivande industri”, hur vi undviker att stanna i bottenskiktet, hur vi bäst och snabbast tar oss till ytan – och jag ser fram emot att träffa alla andra intresserade från besöksnäringen som anmäler sig.
|
