Idag på förmiddagen fick jag reda på att gamla smedjan i Ängelsberg har rasat.
Det är smedjan som står nedströms Engelsbergs bruk det handlar om. Den ingår inte i världsarvet, men är så mycket äldre än de byggnader som finns på världsarvsområdet.
Den ligger söder om världsarvsområdet, på Sågholmen, alldeles i norra utkanten av det området som kallas Fiskodlingen.
Englikebennings smedja, eller Nedre Hammaren som den också kallades, hade en stångjärnshammare och två härdar och var igång i ungefär trehundra år, från slutet av 1500-talet till sent 1800-tal. Den hörde en gång i tiden till Stabäcks hytta som man kan se rester av på Sågholmen och som blåstes ner 1752.
På senare tid har smedjan passerats av många människor som promenerat mellan Engelsbergs Bruk och skulpturparken i Ängelsberg och samhället. Man såg mest det höga, spetsiga taket som stack upp ur grönskan invid ån. Många tegelpannor saknades och huset lutade betänkligt ut mot vägen.
Under några år bodde jag granne med smedjan, och var in där många gånger och tittade på det mycket ojämna jordgolvet, fundamentet som var kvar efter hammaren, det höga taket där ljuset sipprade in.
Då och då rasade en tegelpanna ner och i blåsten rörde sig nockplåten oroligt.
Delar av en mangel från bagarstugan i Ängelsberg och bänkar från godtemplarlokalen, eller eventuellt från fiskodlingsskolan, förvarades i smedjan som i övrigt var tom.
Nyligen gick representanter från Västervåla hembygdsförening och representanter för Nordstjernan, som äger Engelsbergs bruk, omkring i området och tittade på byggnaden och pratade om hur den skulle tas om hand just för att inte rasa ihop.
Tidens tand och vinden hann tydligen före. Efter mer än fyrahundra år har smedjan gett upp för torsdagsnattens sydliga vind.
Norra kortsidan har fallit norrut mot grusvägen. Långväggen mot forsen står på trekvart ut mot ån. Västra långväggen är rätt så intakt, timmerstockar står kvar, men resten har vridit sig. Hela taket är borta. Läs mer och se bilder här.
Det känns tomt.





Ja, tyvärr.