Mor Malin letar efter ett nytt kvastskaft
Att gå på guidade visningar handlar för mig om så mycket mer än att lyssna på vad guiden säger och berättar om.
Eftersom jag guidat länge är jag alltid minst lika intresserad av hur det sägs, hur guiden samlar och hanterar gruppen, hur gruppen beter sig, hur visningen planerats och genomförs.
Tisdagen före påsk gick jag med på en guidad, dramatiserad visning på Vallby friluftsmuseum i Västerås. Strax före klockan tio hämtade jag min klisterlapp att sätta på jackan i butiken vid torget. Därefter gick jag mot platsen där visningen skulle börja och kom då ifatt mor Malin som var ute och letade efter ett nytt kvastskaft. Det gamla hade gått av då hon städade stugan sin inför påsken.
Hon frågade om vi sett något som kunde användas och så fick vi gå med henne till mor Johanna som höll på att baka, laga mat och duka bordet i salen inför påsken.
Redan här var många av barnen med på noterna och letade pinnar som de gav till mor Malin och knackade på dörren på mor Johannas stuga.
De båda mororna var inte de allra bästa vänner, men de berättade båda om påskens traditioner och seder; om fastan, häxor, tjuvmjölkade kossor, palmblad och påskris.
Nu började barnen i gruppen inte bara svara på frågor utan även ställa frågor. Vi vuxna var tysta. Det fotograferades en del både ute och inne och mor Malin ryggade undan från en pojkes kamera och blixt: ”vad är det där för konstig sak? … och nu åskar det också”.
När mor Johanna berättar att man till påsk ska äta ett helt tjog ägg kommenterade ett av barnen att det är nyttigt med ägg, för de innehåller massor med protein och alla vitaminer utom vitamin C. På det svarade mor Johanna avmätt; ”jag vet inte så mycket om sån’t, jag vet bara att det är gott”.
Mor Johanna och mor Malin
